spel gör dig inte hel inte mig heller
Den 18 januari lämnar jag Sverie. Det känns ljuvligt. Bara så att ni vet.
Och nu har du bestämt som vanligt att det är över nu. Kom över allt. Sen kanske jag ringer igen för jag menar det spelar väl ingen roll. Som att slå på sten. Men nu kommer inga löften längre. Jag börjar nog förstå. Så du går till lilla mig.
Sov gott
jag räknar fortfarande dagarna
för snart är vi äntligen där
då kommer jag ta in varje ögonblick
Svar: Till allt skriver jag detsamma, vackra Sandra (som du bevisa med dina fina bilder här). :)