Inget idag känns så viktigt som att få va som man e och va med dig


Borde dammsuga och jag borde verkligen äta någon form av mat. Klockan 21.15 plingar jobbklockan igång och klockan 7.15 tar jag min rangliga cykel hem igen. Sen rymmer jag över havet till den där ön där alla mina sommarminnen börjar.

Igår satt vi på balkongen hela natten. Min lillebror är någonting väldigt speciellt.
Vallentuna | | Kommentera |

Så minns jag allt det där


Ikväll har jag befunnit mig i Kårstas skogar i ett litet rött hus med vita knutar. I det huset bor min pappa. Den bästa pappan som går i ett par skor. Nu borde jag mest bara sova, för imorgon blir det jobb sju till femton. Och det är någonting som växer i mig. Någon bekant frustration om att göra någonting. Läser saker jag skrev i september och allt som hör till efter det fram till nu. Det har hänt så mycket på inte ens ett år. Nu sitter jag här och det kommer att komma ett till september och ett nytt november. Då är jag inte längre kvar här. Inte i Kårsta. Inte i Stockholm. När jag tänker på det vet jag faktiskt inte riktigt vart jag ska ta vägen. Fast på ett väldigt väldigt bra sätt.

Igår lekte vi burken. Det var fint. Nu säger jag nog mest bara godnatt till världen.
Vallentuna | | Kommentera |

Så minns jag dig som en person


I fredags drack vi franskt vin och hade femkamp på Gröna lund. Amanda lyckades till och med få upp mig i Katapulten. Jag är fortfarande i extas av allt magpirr. Vi åkte färjan över till Slussen och hamnade på Marie Laveau. Vi tänkte Sommar men vi blev kvar på Hornsgatan. Kvällen vart så otroligt fin. Jag behövde komma bort från jobb och 80plusmänniskor med permanent. Min rygg behöver någon som tar hand om den.

Det regnar nu. Kanske behöver vi lite vatten över oss. För att vakna upp eller så. Sen lyckades jag få min hemnyckel att lämna mig någonstans. Den övergav mig, eller så övergav jag den. Tror ärligt talat att jag lider av svår tankspriddhet. Min goda karma kommer ta slut snart. Dags att bli seriös.
Vallentuna | | Kommentera |
Upp