Semeli.

Jag kanske ska berätta för världen att jag har en plan nu. I mitten av maj lämnar jag Sundsvalls stad. Då slänger jag mig tillbaka i Stockholms armar för en stund. För att ramla runt där en sommar och se hur hösten nästan blir höst. För precis när september har färgat löven så rymmer jag iväg igen. Fast längre bort, med en annan vän, på andra äventyr. Det pirrar lite när jag tänker på det.

Just nu jobbar jag mest. Men det är värt att slit. Fast jag vill dansa i påsk, låtsas att det är varmt och springa runt i klackarna även fast det är iskana på alla gator. Jag vill bara känna att jag lever lite. Sen har jag varit väldigt sugen på tårtkalas. Mest för att det är så roligt att göra tårtor och sen för att det är så himla gott.