Mirakeltant
Varje dag har någon av oss suttit bredvid dig,
halvsovit under natten på en madrass i ditt enkla rum
som du inte riktigt känner dig hemma i än.
Men det luktar farmor, och dina favoritmöbler pryder golvytan.
Träbordet från gamla huset, den nedsuttna fotöljen med pastellblommor.
Pelargoner. Halvfulla kortlekar. Hundratals fotografier på oss.
Du har inte kunnat prata på fem dagar, farmor
du har inte kunnat säga hur du känner, vad du tänker,
hur
du
mår.
Idag satt du upp, tittade på mig, klappade mig i ansiktet
och svarade ja eller nej på mina frågor.
Du är mirakeltanten,
som kanske aldrig slagits mot tigrar,
men du är en överlevare.
Precis som jag.