Vi väntar på sommaren men den är ju redan här
Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort. Det är redan juni och jag förstår knappt att jag äntligen är fri. Terminen har varit upp och nervändande, innehållsrik, dramatisk, svår, komplicerad, nytänkande, frustrerande. Samtidigt står jag här nu, rakryggad och stolt. Tänker dela med mig av lite oredigerad sanning från den senaste tiden:
Klasskompis bjöd klassen till hens privata vinkällare i Gamla stan. Förmodligen kommer jag aldrig uppleva något liknande igen. Jag har inte sett så många vackra, dammiga flaskor på en och samma plats förrut. I alla fall inte i Sverige.
Vi överaskade världens bästa par med världens bästa mösexa nere i Lund.
Vi drog en roadtrip till Göteborg för att se en man stå på scen. Nu är det tradition. Konserten var magisk, legendarisk. Mer behövs inte tilläggas.
Den 14 juni stod vi i kyrkan framför Sandra och Niklas som sa ja till varandra. Trodde aldrig att jag skulle gråta så mycket, men floder föll. Floder av lycka. Allt var så självklart och så jävla vackert.