Semeli.

Jag är utpumpad på kraft men jag ler ändå. Om knappt fyra dagar slår klockan halv fem på morgonkvisten. Sen lyfter vi. Och jag kommer att sakna er alla, men jag kommer inte vilja komma tillbaka hit sen tror jag. Bli inte förvånade om ni får höra att Sandra försvunnit spårlöst. Sen kommer jag komma tillbaka precis innan studenten. Ta emot mig då.


Kanske var det du som blåste av mig från stolen på en tunnelbaneperong mitt i natten så att jag kände allt på en och samma gång. För det är som det ska vara. Men som det inte ska vara. Ja det är ju lätt att man längtar efter något annat och låtsas som att man hittat något nytt. Men jag är kvar.


Idag hade vi en föreläsare på skolan. Maja. Vilken bryd. Jag måste läsa hennes bok. Jag måste skriva en egen. Jag måste ganska mycket.




Lillebror Sandra yoyo