Tändsticksaskar, ugglor och nya album
Jag läser om så viktiga saker, om stora viktiga saker som jag vill skriva ner så att världen kan förstå. Men just nu kommer det inga stora viktiga ord ur min mun. Jag vill mest bara lyssna på Det kommer aldrig va över för mig, springa på soliga grusvägar och låtsas för några sekunder att världen vi lever i är en drömvärld, en utopi. Sen kliver jag på tunnelbanan och ramlar pladask framför sexismens och rasismens stora vapen. Pladask. Rakt med nyllet i marken. Får lust att elda upp alla stereotyper och roller som vi ständigt reproducerar och tvingas upprätthålla i detta konstruerade samhälle.