Semeli.

I tre sekunder fick jag höra hans röst genom Skype,

sist var någon gång i december precis innan han skulle åka iväg.

Jag höll om honom då och han sa att jag inte skulle göra något dumt.

Det är så svårt att släppa taget om någon som delat

samma värld som en själv hela livet.

Vi har delat samma tankar, slagits mot samma monster,

hållit handen i alla nedförsbackar och helt plötsligt

är det han som är på andra sidan jorden och inte jag.

Såklart jag inte vill något annat än precis det,

världen är min bästa väg jag gått och såklart jag vill

att han ska se den med, men med hans ögon och inte mina.

Sen kommer rädslan den okontrollbara rädslan, den 

villkorslösa kärleken - han är ju den viktigaste personen i mitt liv.