Fast i en jävla byrå(krati)

 
 
När jag föddes år 1990 var min finska mamma och min svenska pappa inte gifta och jag blev automatiskt i systemet finne. Finne på papret. Finne i systemet - trots att jag ploppade ut ur min mammas snippa på ett svenskt sjukhus i Danderyd. När jag var liten uppstod, vad jag vet, inga bekymmer, men efter att jag fyllde 18 har det uppstått förvirring gällande min 'svenskhet'. "Nä, du är inte svensk, vi hittar dig inte i.. systemet" fick jag i ansiktet när jag åkte in akut till Sundsvalls sjukhus en eftermiddag i augusti. Just detta exempel är egentligen en petitess. Situationen är nu att min röst inte får höras i EU-valet, min mun hålls för och jag får vara tyst - pga är inte svensk. Jag är finsk. Finskt pass - finskt personnummer - finskfinsk.
 
Jag går längs perongen vid Stockholms meteropol T-centralen och ser hur SL okritiskt gör reklam för Sverigedemokraterna, ett rasistiskt parti som andas ut hur de vill "stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator". Våra? Tanken på hur andra personer som också vuxit upp i detta land, precis som jag, bemöts gällande sitt medborgarskap och hurvida 'svenska' de är, gör mig ledsen. Enligt normen är jag priviligerad som vit med svenska som modersmål och behöver därför inte bli ifrågasatt av poliser från REVA-projektet när jag ska åka tunnelbana.
 
Självklart, jag har möjlighet att fixa ett svenskt medborgarskap, det är ju bara att punga upp lite stålars på bordet och pangbomhejsvej så blir jag svensk. Det är ju inte så jävla svårt, tänker ni. Men om dessa pengar inte finns, om dessa hundralappar, för andra tusenlappar, inte ligger tryggt bevarat under huvudkudden, vad gör en då? Trollar? Alla dessa gränser som målas upp mellan oss som kritvita streck gör att vi glömmer bort att vi är människor, alla är vi människor, men ändå byggs det upp murar omkring oss som vi behöver klättra över. Men tänk om en inte kan klättra?
 
Jag får inte rösta. Samtidigt ligger människor i sina soffor som kan men som inte bryr sig, eller som inte vet (eller som tror att de vet och röstar på SD). Här i min soffa ligger jag, full på vilja att påverka. Min röst är viktig, allas röst är viktig, ingen röst är bortkastad. Just därför svider det så jävla mycket i fingarna, ömmar i mitt bultande hjärta, att jag inte får vara med. Jag ska fixa detta såklart, bli 'svensk' och så vidare (för jag är finsk, om ni hade missat det). Så kära ni, höj era röster, utnyttja den, för ni kan. Ni kan få era ord sagda och de kommer att höras och räknas med. De kommer att göra skillnad, dessa röster kommer att skriva historia. Läs på om ni känner er osäkra, jag hjälper gärna till. I höst kommer jag förmodligen kunna vara med i ert gäng för då kommer jag också att vara 'svensk'. 
 
(Hej hopp. Tips, rösta rosa. Rosa är najs. Nä, sorry, ska inte propagera heheheh. Men aa.. det hade jag lagt min röst på om jag inte hade varit....FINSK). 
 
Nordstjärnegatan | |
#1 - - amanda:

Som jag sa: JAG RÖSTAR FÖR OSS. Rosa såklart.

Du är fantastisk på alla vis. Puss

Svar: BRA!
DU är fantastisk på alla alla vis, systeryster. Puss <3
semeli.blogg.se

#2 - - annika:

du är så fin! vad långt ditt hår har blivit!

jag har inte bestämt helt vad jag ska rösta men om jag röstar grönt så lovar jag att det också är för oss båda <3

Svar: åh tack mitt hjärta!!! systerskapet!! ja det bara växer och växer!
semeli.blogg.se

Upp